Åttondelsfinal – match 2

Efter det sömnpiller som var match 1 hade SSK ändå skaffat sig drömläge med två hemmamatcher att avgöra serien. Det räckte med en period.

Det var riktiga kontraster mellan match 1 och match 2. Från tomma läktare och försäsongsstämning i Wibe Arena till ett Scaniarinken som var riktigt slutspelstaggat. Även på isen var det skillnad. Ett SSK som knappt skapade en målchans i första matchen radade nu upp avslut från skottsektorn. De enda som var kvar i det trötta tillståndet från i måndags var Mora, som nu får en vår och en sommar att vila upp sig inför nästa säsong.

Precis som efter match 1 har jag taggat avsluten i 5-mot-5 för att ge en överblick av matchen.

SSK hade fyra avslut från sektorn i 5-mot-5 i match 1. En siffra man alltså mer än fyrdubblar i match 2. Hälften av lagets alla avslut i 5-mot-5 var från sektorn. En enorm skillnad i attackvilja och kvalitet. Att forwards hade mer än dubbelt så många avslut som backarna är ytterligare ett tydligt tecken på det. I match 1 hade SSK fler avslut från backar än forwards.

Efter första matchen diskuterade jag lagets “rush” chanser. Sett till totalen hade SSK ganska exakt lika många rush-avslut i den här matchen (11 vs 10), men när det i första matchen mest handlade om alibiskott så fanns det nu ett helt annat bett och mindset att vilja skapa. Inte sällan var det också rena kontringar där SSK antingen stoppade Moras uppspel i mittzon eller helt enkelt tog tillbaka pucken.

Kollar vi på skottkartan i 5-mot-5 så framgår det väldigt tydligt hur extremt överlägsna SSK var.

Matchen avgörs egentligen redan i första perioden som SSK vinner med 4-0. Alla målen kommer i 5-mot-5.

Sju av elva avslut var från slottet och man skapade chanser från alla typer av anfall. En stor nyckel i första perioden var att Mora inte alls fick något fäste i SSK:s zon. SSK kunde enkelt spela sig ur Moras press – i de få fall när dem faktiskt satte någon – och flytta upp spelet.

Den här gången är blå färg positiv för SSK när vi tittar på lagens matchups. De enda i Mora som lyckades plussa i sina matchups var fjärdekedjan. Förstakedjan med Connor MacEachern i spetsen blev totalt bortmanövrerade igen. Inför den här serien var mitt fokus verkligen på att neutralisera Moras toppkedja, och efter dessa två matcher kan man konstatera att de var en total icke-faktor i serien. Jag hör teorier om att det beror på att MacEachern och De Jong är klara för HPK i Liiga och därför har tankarna på annat håll. Den teorin faller dock platt för mig eftersom de flesta spelarna vid den här tiden har ganska bra koll på vad de ska göra nästa säsong. Hursomhelst har de varit två stora besvikelser med Moraögon sett i den här åttondelen.

Andrew Vanderbeck hade flest individuella bidrag i SSK med tre avslut och tre skottpassningar, som alla tre även ledde till målchans. Hans assist till Dyk påminde mycket om framspelningen till Väyrynens friläge i första matchen och han hade en liknande skarvning som friställde Zackrisson här. Att Väyrynen också finns med där uppe i individuella bidrag är viktigt för SSK som kommer behöva bredd i sin offensiv mot Kalmar. Filip Holst fick komma in i laget när Engarås inte kunde komma till spel. Holst gör i stort kanske ingen supermatch men har i alla fall en assist i sitt första(?) byte och jag tycker han bidrar med en x-faktor som SSK mår bra av. Förhoppningsvis kan också Carter Ashton komma till spel någon gång i serien mot Kalmar, men tycker inte signalerna låter så lovande kring det.

Det här var en imponerande insats av SSK och utan tvekan säsongens bästa match från laget. Man kan fortsatt ha frågetecken för powerplay spelet. SSK gjorde ett mål i 5-mot-3 men i stort tycker jag spelet med en man mer ser väldigt tveksamt ut. Det är dock en parantes i sammanfattningen av den här matchen där 5-mot-5 spelet såg lysande ut. Det går dock inte att komma ifrån att Mora var extremt bleka. Det fråntar inte SSK något – man kan bara göra det bästa mot det motstånd man ställs mot – men det bör tas med i beaktning inför kvartsfinalen. Faktum är att Mora de sista tio matcherna i grundserien bara tog en seger under ordinarie tid (och det var den första av dessa tio). Nu ställs SSK mot ett lag som bara hade Björklöven före sig under samma tidsperiod och som ligger topp-2 i stort sett i alla underliggande kategorier som går att hitta både för de senaste tio matcherna och för hela säsongen.

Att den här matchen ger råg i ryggen och optimism för SSK inför kvartsfinalserien är solklart, men det är också ett SSK som haft förtvivlat svårt att följa upp bra prestationer tidigare under säsongen. Jag vågar därför inte slå fast att det är “ett nytt SSK” som plötsligt vaknat till liv, men det ska i alla fall bli väldigt intressant att fortsätta följa slutspelet.