There's always next season
Det som skulle bli säsongens höjdpunkt slutade istället med att SSK spelade sin sämsta hockey när det gällde som mest.
SSK gick in som given favorit i kvartsfinalmötet mot Karlskoga trots en något tveksam form samtidigt som BIK har gjort ett starkt 2024 och övertygade i åttondelsfinalen. Ingen trodde nog att det skulle bli en lätt matchserie, men SSK hade trots allt 8 raka vinster(även om matcherna föregående säsong inte har så stor betydelse nu) och har dominerat matchbilderna lagen emellan. Den här serien skulle däremot bli något helt annat.
BIK vann alltså serien med 4-0 i matcher(högst osannolikt att någon som läser det här inte vet om det men det måste ändå sägas). Dom övergripande siffrorna såg ut så här:
I lika styrka(SSK:s siffror först):
Mål: 4-7 (36% GF)
xG: 8-10 (44.6% xGF, enligt hockeysiffror)
Corsi: 51%
SSK hade ett litet övertag i skott när man summerar serien men hade lägre andel chanser i form av xG och ytterligare lägre andel sett till målen. För att sätta lite perspektiv på dom här siffrorna så hade 44.6% xGF i grundserien räckt till en elfte placering i kategorin framför endast Östersund, Almtuna och Västervik. 36% GF hade varit sämst i ligan.
I special teams:
Mål: 3-5
xG(per 60 min): 6-6
Sett till chanserna har lagen faktiskt varit jämna i PP men BIK har haft bättre utdelning. Man ska också komma ihåg att SSK har spelat mer än dubbelt så mycket i PP som BIK den här serien.
Matcherna
Kvartsfinalen började dock bra. SSK kom ut som förväntat i match 1 och satte ordentligt tryck på BIK. Under dom två första perioderna hade BIK en enda målchans och den kom med 5 minuter kvar av andra perioden. Det var visserligen en bra sådan, när Albin Eriksson blev helt ren i slottet men mer än så hade inte BIK i dom två inledande perioderna. SSK hade ett kraftigt spel och skottövertag men rena målchanser skapades det inte speciellt många, åtminstone inte i relation till spelövertaget. Stelio Mattheos lyckades dock skicka in ett mål från lite av ett icke-läge, men den typen av mål kommer förr eller senare trilla in när man spenderar så mycket tid i offensiv zon som SSK gjorde. Vid den här tidpunkten med 1-0 ledning och ett massivt tryck kändes det trots allt ganska lovande. Härifrån skulle dock serien ta en vändning. I tredje perioden hade BIK betydligt mycket mer att säga till om och kom ut som ett helt nytt lag. Eskild Bakke Olsen och hans kedjekompisar Otto Stenberg och Jesper Norbäck hade fram tills nu varit helt osynliga men tog över matchen och vad det skulle bli hela matchserien. BIK kvitterade och vann efter förlängning efter att ha avgjort i sitt första PP för matchen. Då hade SSK spelat nästan 8 minuter i PP utan att lyckas göra något mål. Efteråt hette det att SSK gått i BIK:s “fälla” och att dom vann matchen på grund av gruff och bök efter avblåsningar som fick SSK att tappa konceptet. Det vet jag inte hur mycket som det ligger i det men uppenbarligen lyckades BIK i alla fall väcka sig själva.
Andra mötet i Scaniarinken blev en jämn tillställning. Karlskoga hade ett litet övertag chansmässigt i 5-mot-5 och vann också “5-mot-5 matchen” med 3-1. SSK hade återigen mer än dubbelt så mycket tid i powerplay och lyckades den här gången göra ett mål i spelformen. På övertid fanns det chanser att avgöra åt båda håll. Blomstrand hade två jättelägen för SSK i form av ett friläge och ett öppet läge i slottet. För BIK hade Norbäck det bästa läget när han sköt i insida stolpe med i stort sett öppet mål efter en ordentlig upprullning av BIK.
Totalt sett i dom båda matcherna i Scaniarinken så hade kanske 1-1 i matcher varit en mer rättvis utgång, framförallt med tanke på första matchen. Det var dock inte på något sätt orimligt att BIK hade 2-0 i matcher. I 5-mot-5 hade dom ett knappt övertag i xG efter två matcher och framförallt så hade lagen 1-1 i powerplaymål, med den skillnaden att BIK hade spelat 6 minuter i spelformen och SSK 21(!) minuter.
Om 2-0 i Scaniarinken kanske inte var helt rättvisande så var det inget snack om att 2-0 i Karlskoga var välförtjänt. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att det var en utklassning av BIK i dom matcherna.
I lika styrka var xG andelen 60.5% till BIK och således 39.5% till SSK. I xG per 60 minuter så hade BIK 2,3 och SSK 1,5. 1,5 xG framåt är sämre än vad Östersund, det överlägset svagaste laget i den kategorin, hade i grundserien. I början av serien pratades det om SSK:s ineffektivitet. Ju längre serien gick desto oftare byttes det ordet ut mot “måltorkan” och det tycker jag i så fall är mer talande för SSK:s bekymmer. För även om SSK totalt sett i serien hade problem med utdelningen så var det stora bekymret att man inte skapade tillräckligt med chanser, vilket xG siffrorna stödjer i det här fallet. Ser man till dom två sista matcherna så hade BIK sämre utdelning i lika styrka sett till sina chanser än vad SSK hade.
Ska man titta på några specifika detaljer där BIK var bättre i dom två avslutande matcherna så störde dom SSK rejält med sin forecheck. Det här var något som SSK hade en del bekymmer med föregående säsong och den kanske största anledningen som jag ser det till att Mora hade sånt övertag på SSK förra säsongen. Den här säsongen har SSK varit betydligt bättre på att lösa motståndarnas press och ta sig snabbt ur egen zon. Mycket tack vare värvningarna av Olli Vainio och Viktor Grahn som båda är väldigt skickliga på just den detaljen. Här hade dock även dom två problem stundtals och andra backar hade det ännu jobbigare. På 49 tillfällen när någon av SSK:s backar hämtade puck i egen zon så tog man sig ur zon med kontroll 25 gånger, 51%. För BIK var samma siffror 30 lyckade urspel på 43 tillfällen, 70%.
Här är några tillfällen när SSK spelar fast sig i egen zon, och kom ihåg att det här bara är från dom två avslutande matcherna.
När pucken väl var ute ur defensiv zon så lyckades BIK också bättre med att ta in den i offensiv zon med kontroll. BIK hade 42 kontrollerade ingångar mot SSK:s 29 och framförallt ledde 15 av BIK:s ingångar till ett avslut i sektorn mot SSK:s 8.
Special teams var i mitt tycke en större faktor i dom två inledande matcherna men i match 4 hade SSK 45 sekunder i 5-mot-3 där avslut från Norbe på point var den till synes uttalade strategin. Man kan såklart också fundera på om det är rätt att spela 45 sekunder i 5-mot-3 med Videll på bänken under hela den tiden.
Många om och men har redan sagts om den här serien och visst går det att tänka sig att utgången hade blivit annorlunda om SSK lyckats knipa första eller i alla fall någon av matcherna i Scaniarinken. Man bör dock kunna kräva att laget ska klara en sådan motgång som det blev på ett bättre sätt.
Ser man till lite spelarkritik så är det givetvis många som inte kommer upp i normal nivå. Ludvig Hedström hade en extremt jobbig serie där han konstant blev nertryckt i egen zon. Över fyra matcher hade han 26% corsi och 0-2 i målskillnad. Men var faktiskt inte långt ifrån att bli hjälte i match 3 när han var inblandad i två riktigt farliga situationer framåt. Krupic hade inte heller någon vidare serie och var inte alls vän med pucken. Vainio och Grahn har jag redan nämnt som två som kanske inte presterade som förväntat men båda gör det ändå ok trots 1-3 i målskillnad på båda. Även Norbe gjorde det ok. Han hade bäst Corsi i laget med väldigt höga 69% och försökte verkligen driva på lagets offensiv men kanske blev det lite för mycket. Albin Carlsson var enda backen som hade positiv målskillnad i 5-mot-5.
På forwardsidan så är Hampus Harlestam en av få, för att inte säga den enda, som har producerat. 4 poäng på 4 matcher och utöver det har han högst individuell xG och ledde laget i kontrollerade ingångar. Blomstrand hade högst xG därefter och har haft massvis med stora chanser i form av frilägen och rena avslut i slottet men tyvärr har han inte alls haft den edge han tidigare har visat i Hockeyallsvenskan. Blomstrand får alltid isen att luta i rätt riktning när han spelar, och hade också högst Corsi(57,5%) av dom forwards som spelade alla fyra matcher, men av det fruktade skottet som kunde göra mål från distans har vi inte sett mycket av. Dyk lider av ungefär samma sjuka. Förhoppningsvis är det bara en “bump in the road” och dom två hittar tillbaka till gamla takter nästa säsong. Jag gillar båda spelarna och tycker dom bidrar med en hel del men enligt förväntningar och ersättning så räcker det tyvärr inte. Man ska visserligen också komma ihåg att Blomstrand under stora delar av säsongen har spelat 3:e line minuter och då kan man inte ha förväntningar på 1:a line produktion.
Videll blixtrade till stundtals men i det stora hela var han en skugga av det han visade under grundserien där han i mina ögon var seriens bästa offensiva spelare. Detsamma gäller givetvis Macke Eriksson.
Fjärdekedjan gjorde ungefär vad som kunde förväntas av dom. Att det inte blir mycket offensiv med dom på isen är helt enligt förväntningar men defensivt är dom väldigt pålitliga. Under alla fyra matcher släppte dom bara till 4 avslut från slottet i 5-mot-5 när Bakke Olsen var på isen. Totalt hade BIK 24 avslut från slottet med honom på isen.
Framtiden
Fiasko? Ja, självklart. SSK var som sämst när det gällde som mest. Så nu totalrenoverar vi truppen och skickar tränarna? Absolut inte.
Man måste givetvis analysera varför SSK inte kom upp i nivå den här gången heller i slutspelet. Själv tycker jag att dom två säsongerna skiljer sig lite åt då jag ifjol såg Mora som ganska klar favorit framförallt baserat på tidigare möten medan jag den här gången verkligen trodde på SSK. Vissa detaljer måste antagligen finjusteras både i truppen och i gameplan, och gällande truppen kommer det ske naturligt då spelare lämnar men jag tycker man ska vara väldigt försiktig med att kasta omkull allt man byggt upp under två säsonger baserat på dessa 4 matcher.