SSK 26/27 – Forwards
Genomgång av SSK:s lagbygge inför säsongen 26/27, den här gången med fokus på forwards.
Förra veckan gick jag igenom min syn på SSK:s målvakter och backar inför den kommande säsongen.
Nu har turen kommit till det som i mina ögon sticker ut med SSK:s trupp inför säsongen, nämligen forwards och den offensiva potential som finns i laget. Kontrasten mot föregående säsong är slående. SSK upplagan 25/26 var nämligen extremt trubbig. Man spenderade en hel del tid i offensiv zon (särskilt mot lagen utanför topp-6) men det var mer kvantitet än kvalitet, och framförallt, när man väl kom till chanser så fanns inte spetskompetensen för att förvalta dem (fram tills Vanderbeck värvades).
SSK inledde säsongen med en fjärdekedja bestående av Wiå - Harlestam - Hank, “Dog line” som tränare Andreas Johansson kallade dem. En hårt jobbande kedja som gjorde det riktigt bra. Dock visade det sig efter några matcher att de även var SSK:s bästa anfallsvapen1 . Första 10 matcherna hade Wiå, i lika styrka, 11 minuters istid per match, vilket var 10:e högst bland forwards i laget. I resterande matcher i grundserien (15 min/gp), och även i slutspelet (18 min/gp), var han lagets forwardsetta sett till istid. Wiå gjorde en väldigt bra säsong och med sitt oändliga slit och sin frenesi funkade han även högre upp i hierarkin. Men han är ingen poängmaskin och att han fick en så väldigt stor roll, från att ha startat i fjärdekedjan, blir på något vis en symbol för det lagbygget. SSK:s bästa poänggörare i lika styrka sett till poäng per istid var förövrigt Carter Ashton, med 1.68 poäng/60 min, vilket var 44:e bäst i ligan.
Inför kommande säsong ser det vassare ut offensivt sett. SSK har värvat in flertalet spelare med historik av att producera i Hockeyallsvenskan och om något så är känslan snarare att laget kanske är lite väl framtungt.
När jag skrev min truppinventering tidigare i våras2 hade SSK värvat Daniel Muzito-Bagenda och förlängt med Hampus Harlestam, utöver de spelare som redan fanns på kontrakt. Efter det har Sebastian Dyk lämnat för spel i Norge, Henrik Eriksson har gått till Djurgården (hade ett kontraktsförslag från SSK) och Karl Sterner sägs lämna för Mora även om det inte är bekräftat när detta skrivs.
Jag tänker att vi går in lite djupare på de nya spelarna för att sen titta på möjliga formationer.
Nolan Stevens är den största och viktigaste värvningen på förhand. En spelare som alla som följer SSK och Hockeyallsvenskan givetvis har bra koll på. Han kommer vara förstacenter och driva lagets offensiv i både 5-mot-5 och PP.
När han var i SSK 24/25 gjorde han flest poäng i lika styrka av alla spelare i ligan (4:a om vi justerar för istid) och var också den forward som var inne på flest mål framåt per spelad minut. Även sett till skapade chanser var han bäst i ligan om vi tittar på on-ice xGF/60. Offensivt är det i mina ögon en komplett spelare på nivån. Han kan transportera, skydda och vinna tillbaka puck, avsluta och sätta upp lagkamrater. Det är också en spelare med känslorna på utsidan som aldrig tvekar att sätta in en tackling eller ta ett gruff efter avblåsning.
Nu efter säsong beskrivs hans tid i Leksand lite som ett misslyckande, men det anser jag nog vara en aning missvisande. Visst, hans målskillnad är inte vacker (16-27 i lika styrka) men en hel del av det tillskriver jag Leksands usla säsong som helhet och dessutom hade han en av lagets lägsta PDO. Hans xGF% var i mitten av laget och individuellt så var han trea i laget i lika styrka (av spelare med minst 200 minuter) i poäng/60, tvåa i xG och femma i xG-assist. Här är några höjdpunkter från hans säsong i Leksand som jag tidigare har delat på twitter.
Det man hittar på det negativa kontot är att han tar en hel del utvisningar, fast han tar igen delar av det genom att motståndarna tar utvisningar mot honom också. Hans defensiva siffror imponerar inte heller. Det gjorde de inte i Leksand och det gjorde de inte i SSK. Inte oviktigt, men med tanke på hur pass mycket offensiv han driver så blir slutprodukten (i alla fall i Hockeyallsvenskan) ändå klart positiv. Senast i SSK var han i 5-mot-5 inne på flest chanser och mål emot i laget per enhet istid. Trots det hade SSK 60 % av både chanserna och målen när han var på isen.
När vi summerar allt så är Nolan Stevens en klassvärvning, med potential att vara en av ligans bästa spelare och att lyckas locka tillbaka honom är en rejäl fjäder i hatten för SSK.
Kring Stevens hade det tisslats och tasslats, men att SSK också värvade tillbaka hans tidigare radarpartner Carter Souch kom som en överraskning i alla fall för mig. En välkommen sådan. Souch var en framstående offensiv spelare under den halva säsong som han gjorde med SSK innan en skada satte stopp för spel. Vid tidpunkten för hans skada var han åtta i ligan i poäng/60 i 5-mot-5, femma i individuell xG och sexa i xG-assist. Alltså en av ligans främsta offensiva spelare. I offensiv zon var han väldigt mångsidig, lika skicklig på att avsluta som att sätta upp lagkamrater. Det var framförallt i just offensiv zon som han sken. Souch var inte alls lika aktiv som Stevens i att transportera puck genom mittzon och hade inte heller Stevens fysiska närvaro. En spelare för en toppkedja absolut, men i mitt tycke mer som komplement än som byggsten.
Även om det finns en trygghet i att värva tillbaka en spelare man känner till och haft framgång med så finns det i mina ögon inte riktigt samma kassaskåpssäkra känsla kring Souch som hos Stevens. Att Stevens kommer vara en av ligans bästa forwards vågar jag faktiskt slå fast. Att Souch kommer vara det är jag inte riktigt lika säker på, även om jag på inget sätt utesluter det. Det baserar jag dels på att han bara spelade en halv säsong, och dels att han hela tiden hade Stevens vid sin sida. Stevens har ett lika stort sample size med Nicolai Meyer vid sin sida som han har med Souch och faktiskt var siffrorna ytterligare lite bättre tillsammans med Meyer. Souch hade egentligen all sin istid tillsammans med Stevens, vilket han å andra sidan har möjlighet till nu också. Av det jag har att gå på (Eliteprospects) ser han ut att ha gjort en bra säsong i alpligan senaste säsongen, men det vet vi sen tidigare att det kan betyda lite vad som helst. Positivt i alla fall att han gjorde en full säsong och alltså inte är besvärad av den skada han ådrog sig i SSK.
Misstolka inte detta som att jag försöker skriva ner värvningen av Souch. Han var enormt bra senast i SSK och det ska bli kul att se honom igen. Jag vågar bara inte skriva i sten att han blir en lika stor succé som förra sejouren.
Från Oskarshamn plockas centern Joni Ikonen in. I totala poängligan hamnade både Herman Träff och Teemu Lepaus före honom, men i 5-mot-5 hade Ikonen de bästa on-ice siffrorna i Oskarshamn – oavsett om vi tittar på mål, xG, avslut från slottet eller totalt antal avslut. Individuellt så skapar han framför allt tack vare sitt passningsspel. Men han har också ett bra skott som han är ganska selektiv med och tar de flesta av sina avslut inifrån slottet.
Han prioriterar kvalitet före kvantitet både när det gäller avslut och passningar. I 5-mot-5 var han sjua i Oskarshamn när det kommer till antal avslut, men var näst bäst i laget sett till individuell xG. Liknande gäller för skottassist där han var sexa i laget totalt sett, men etta i passningar till avslut från slottet. Han har mycket puck och är aktiv när det kommer till att flytta upp spelet i banan. Framför allt att ta ut den ur egen zon, men också att ta in den i offensiv zon med kontroll.
Hans defensiva on-ice siffror ser en aning oroande ut, men där hade hela Oskarshamn problem förra säsongen, och framförallt deras toppgubbar. Jämför man med hans lagkamrater så var hans defensiva siffror trots allt bättre än Lepaus, Träff och Sveningsson.
Apropå defensiva siffror så ser de betydligt bättre ut hos Gabriel Olsson som hämtas in från Kalmar. En Viktor Tuurala favorit som tidigt ryktades vara klar för AIK, men som till slut hamnade i SSK. Med både William Wiå och Henrik Eriksson borta så fanns ett behov av att plocka in ett par grovjobbare.
I intervjuer med Andreas Johansson så kan vi ana att han är väldigt sugen på att ha en fjärdekedja som han kan matcha mot motståndarnas toppkedjor. Det är någonting Gabriel Olsson är välbekant med. Ingen kedja i ligan spelade tuffare minuter än han och Mattias Wigley (tredje gubben varierade lite) förra säsongen, sett till andelen av total istid som var mot förstakedjor. De var också en av kedjorna som hade högst andel zonstarter i defensiv zon. Trots det var Olssons xGA per istid i 80:e percentilen i ligan.
Med stor sannolikhet kommer även Gustav Salmi-Lilja att ingå i samma fjärdekedja som Gabriel Olsson. Jag är övertygad om att det här blir en ny publikfavorit i Scaniarinken. En riktig retsticka som kryper under skinnet på motståndarna och som inte är rädd att uttrycka sig i intervjuer. Sånt brukar uppskattas av supportrar. Och av medspelare och lagledning också för den delen.
Dessvärre är jag osäker på om Salmi-Lilja räcker till rent hockeymässigt. Två säsonger i rad så har han svagast on-ice siffror av forwards i Mora, oavsett om vi tittar på kvantitet eller kvalitet, offensiv eller defensiv. Dessutom drar han på sig en hel del utvisningar och får inte alls med sig så många från motståndarna som man hade önskat av en spelare med hans spelstil. Positivt är att hans PK-siffror den här säsongen var riktigt bra. Men tittar man på hans övriga hockeyallsvenska säsonger så verkar det snarare vara ett undantag.
Som sagt, jag tror Salmi-Lilja blir väldigt omtyckt både internt och av supportrar. Men ska man kväll efter kväll möta motståndarnas bästa spelare ställer det höga krav, och det räcker inte att bara vara en retsticka.
Inför de två senaste säsongerna har jag på hockeysverige.se skrivit om några hockeyallsvenska spelare som jag tycker går under radarn. Båda gångerna har jag haft med Linus Skager på listan3. Efter den senaste säsongen där han var Trojas ledande spelare både sett till istid och poäng skulle det nog vara svårt att motivera att ha med honom på listan igen. Men min känsla är att han faktiskt fortfarande är en aning underskattad. 35 poäng förra säsongen ger en delad 20:e plats i poängligan tillsammans med Sebastian Dyk, Tyler Kelleher och Linus Videll. Alla hans säsonger i HA har han tillhört toppskiktet av ligan sett till första-assist i lika styrka. Han har väldigt mycket puck och är enormt skicklig på att hålla i pucken för att skapa yta för sig själv och medspelare. Säsong efter säsong tillhör han de bästa pucktransportörerna i ligan och drar ett enormt lass när det kommer till att bära ut puck ur defensiv zon och bära in pucken i offensiv zon.
Som jag nämner i en av texterna på hockeysverige.se så finns förbättringspotential gällande hans skott. Han skjuter väldigt mycket, 6:a i ligan i avslut i 5-mot-5 senaste säsongen, men bara 27 % av dem kom från slottet. Den siffran vill man ha upp. Om man jämför med en annan hög-kvantitets-skytt i A.J. Vanderbeck så ligger han ca 10 procentenheter högre. Det är också anledningen till att Skager varje säsong i HA har underpresterat sitt individuella xG.
Tarun Fizer är det enda nyförvärvet som jag inte har någonting alls på utöver hans Eliteprospects profil, några rapporter och enstaka Youtube klipp från juniortiden. Av dessa framstår han som en snabb högerforward med ett vasst skott. Sades vara jagad av flera toppklubbar så det blir väldigt intressant att få en bättre bild av spelaren under träningsmatcherna.
Det blir väldigt intressant att följa hur SSK lägger om sitt spel från förra säsongen för att passa den här truppen. I stort sett samtliga spelare i de tre första kedjorna föredrar att bära in puck med kontroll och jag hittar inte allt för många starka forecheckare.
Kedjor
Det finns så mycket potential i den här forwardsuppsättningen så man kan mixtra runt med kedjorna ganska ordentligt och de flesta varianter känns rimliga. Men några saker kan vi nog slå fast.
Salmi-Lilja, Harlestam och Olsson lär utgöra fjärdekedja från start, som jag redan har varit inne på. Allt annat skulle göra mig väldigt förvånad. Adam Hesselvall finns som ett väldigt intressant alternativ där också.
Att Stevens och Souch kommer starta tillsammans är knappast någon högoddsare heller. Allt annat vore ju ärligt talat ganska märkligt. Tredjelänken känns mer öppen. 24/25 hade de stora framgångar tillsammans med Viktor Liljegren och jag har därför funderat på Muzito-Bagenda där, som skulle kunna fungera lite som en uppgraderad version av Liljegren. Tidigare i våras tänkte jag mig Bagenda som andracenter, men med värvningen av Ikonen så står det klart att han kommer inleda som vinge. Ett annat alternativ är Tarun Fizer på Stevens högerkant och flytta Souch till vänsterkanten. Det är nog alternativet jag lutar mest åt just nu, vilket skulle ge en riktigt stark andrakedja med Bagenda, Ikonen och Vanderbeck. Att spela Vanderbeck med Stevens och Souch tror jag kan bli lite för mycket av det goda.
Det skulle innebära en tredjeline med Skager, Väyrynen och Hesselvall/Holst. Här hänger mycket på vilka kliv Hesselvall och Holst tar. Skager och Holst är rätt lika i spelstil, så kanske passar Hesselvall bättre med sitt rakare, mer fysiska spel. En annan idé jag har bollat med är en “Kalmar kedja” med Skager, Väyrynen och Vanderbeck. Det kittlar måste jag säga. Offensivt skulle det spraka om en sådan kedja men kanske blir det lite för obalanserat?
Som sagt, det finns väldigt många alternativ för tränarna att leka med och redan nästan vecka får vi de första indikationerna på hur de tänker sig.
Powerplay
Några avslutande ord om PP också. Här finns det många som vill vara med och leka, vilket kommer ge två starka formationer. Jag är generellt för att lasta allt det bästa i en förstaformation och ge dem ordentligt med istid. När det finns så här många alternativ så blir det dock naturligt att sätta upp två enheter.
Stevens utgick oftast från en av cirklarna i Leksand, men i SSK hade han rollen runt kassen där han kan utnyttjas både framför mål och sätta upp spel från bakom mållinjen. Så placeras han nu också. Souch får operera i höger cirkel och Fizer på andra sidan där han kan utnyttja sitt skott. I bumper position sätter jag Bagenda. Även han utgick oftast från höger cirkel i AIK men jag tror bumper passar honom bra. Dessutom en bra tekare. Norbe är gjuten på point i PP1.
I andra formationen tänker jag mig Vanderbeck i sin högra cirkel där han uppenbarligen gillar att vara. Skager är så skicklig att han kan sätta upp spel med klubban utåt på andra sidan. De här två kan med fördel byta position med varandra emellanåt. Ikonen rörde sig mycket runt mål i Oskarshamns PP. Jag föredrar dock honom framför Väyrynen som bumper (där han också spelade en hel del i IKO), främst på grund av Ikonens skott. Ikonen är en grym tekare också vilket behövs i denna formation. Väyrynen får agera playmaker bakom mål. Jag är inte helt frälst på Laavainen som point, men i brist på bättre alternativ får det bli så.
Tio matcher med nya SSK - https://ssksiffror.substack.com/p/tio-matcher-med-nya-ssk
Truppinventering 26/27 - https://ssksiffror.substack.com/p/truppinventering-2627
https://hockeysverige.se/hockeyallsvenskan/spelarna-som-gatt-under-radarn-i-hockeyallsvenskan-enligt-siffrorna/
https://hockeysverige.se/hockeyallsvenskan/viktor-jansson-allsvenska-spelarna-som-gatt-under-radarn-i-hockeyallsvenskan/